Fritt lärande i praktiken

Men, säger ibland välmenande personer till mig, hur kan du veta att Teo lär sig det han ska lära sig? Jag kontrar med att fråga vad exakt det är han ska lära sig? Svaret lyder: Allt det man ska lära sig i skolan.

Aha. Nej, det kan jag ju inte veta om han lär sig. Eller snarare: det vet jag helt säkert att han inte lär sig. Jag ser ju att han lär sig en massa nya saker varje dag, men det är inte de saker som en elev i åttonde klass ”ska ” lära sig. För vem har egentligen bestämt att alla barn måste lära sig samma saker vid samma tillfälle?

Det är för mig ett av skolans stora systemfel.

Fokusen går från att alla elever har rätten att lära sig till att de måste lära sig: inte bara vad som föreskrivs utan även i den takt som andra dirigerar.

Men… vi lär oss i olika takt, är bra på olika saker, har olika intressen och talanger. Om skolan ska kunna vara jämlik och demokratisk, tycker jag att det borde innebära att alla elever hade rätt att få lära sig det de vill, i sin egen takt, på det sätt och faktiskt även var som passar envar bäst.

En Skola från Scratch

Här spelar tilliten till barnet en helt överlägsen roll. Jag litar på att Teo själv vet vad han behöver, och stöttar honom i hans jakt på kunskap – som alltsomoftast går via det han tycker är kul. Han lär han sig det han behöver vid den tidpunkt som är rätt för honom. Oftast tillbringar han fokuserad tid på ett visst tema under några månaders tid. Sedan skiftar intresset när han utforskat det han ville. Ibland återkommer han till det en tid senare, och då på en helt annan nivå.

Jag säger tema, därför att ämne blir för snävt. Men det är ju inte så att Teo själv tänker i termer av teman. När han fokuserade på Japan uppstod intresset via serien Anime. Sedan var det sushi och sashimi som gällde. Japanska på Duolingo. Kulturella särdrag. Japansk design. Japansk keramik.

Japanintresset höll i sig i 3-4 månader. Det senaste halvåret har runor varit i fokus. Runor, runalfabeten, fornnordiska, anglosaxiska, vikingarna, nordisk mytologi, indoeuropeiska, folkvandringstiden och så vidare… Teo har en möjlighet att gå på djupet och på bredden precis så mycket han vill. Och hans allmänbildning är vid det här laget enorm. Nu är han fjorton år. När han var tio såg intressena annorlunda ut, men samma tendenser gällde.

Jag minns när han intresserade sig för tvättmaskinen, så att han själv kunde fylla den med tvätt och tvättmedel och trycka på alla knapparna. Och han lärde sig att tömma tvättmaskinen och hänga upp tvätten.

Ja men det är väl en del av sånt man ska lära sig ändå? Jo, det kan man tycka. Men poängen är att Teo lärde sig att hantera tvättmaskinen för att han plötsligt var redo, själv ville, och för att han tyckte att det var spännande. Poängen är att jag inte behövde tvinga honom att hjälpa till. Det har kommit i vågor, när han själv är redo.

Det här med att ha tillit till sitt barn kan vara svårt, särskilt med tanke på att vi vuxna oftast inte litar på oss själva. Och hur ska vi då kunna lita på ett barn?

Mitt barn är inte mer intelligent än något annat barn. Det är jag rätt säker på. Jag är helt övertygad om att alla barn är fullt kapabla att lära sig det de behöver när de är redo. När intresset och behovet får styra inlärningen, behöver vi varken kursplaner, nationella prov, betyg eller läxor. Inlärningen kommer naturligt av sig själv via alla aktiviteter ett barn tar sig för. Jag har förmånen att se detta i realtid. Jag förstår att andra vuxna tvivlar, men det är ju för att de själva inte fått uppleva skillnaden i att drivas utifrån en inre eller en yttre motivation. Vi blev alla påtvingade inlärning från barnsben, och tror att det är det enda sättet att lära sig.

Jag vet att min son hade blivit en hemmasittare om han tvingats växa upp i skolpliktens land (läs: Sverige). Han har haft förmånen att slippa brytas ner av ett system som inte passar honom och som inte kan anpassas till honom. Han har haft förmånen att själv styra över sin egen inlärning, och han har utvecklats till en otroligt kompetent och kapabel fjortonåring. Detta önskar jag alla de barn som skolskadas i dagens Sverige. Vi tar deras barndom, deras tid och deras liv ifrån dem. Det är dags att vi inser det, backar bandet, börjar respektera barns rättigheter som fullvärdiga människor och ger dem deras frihet tillbaka.

För övrigt anser jag att barn också är människor och bör behandlas som sådana.