De svenska skolflyktingarna

Enligt Barnkonventionen är barns utbildning föräldrarnas ansvar. Enligt svensk lag är det Statens, vilket gör att det i Sverige sedan år 2011 är olagligt att ge sina barn möjligheten att lära sig utanför skolans väggar. Fler och fler svenska familjer väljer därför att lämna landet för att ge sina barn möjligheten till fritt lärande. I denna episod möter vi fyra personer som gjort det valet. De berättar om sina anledningar, hur det gick till och ger oss nya perspektiv på hemskolning, unschooling, fritt lärande och vad begreppet frihet innebär för dem.

Begreppet ”flykting” är kontroversiellt i detta sammanhang. I FNs flyktingkonvention står det att ”En flykting är en person som flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet.”

De personer som lämnat Sverige för att kunna hemundervisa sina barn uppfyller så vitt jag ser denna definition. I lagens namn kommer de i Sverige att förföljas (med viten och andra, än värre, åtgärder) tills de går med på att sätta sina barn i skolan.

Jag förstår att många instinktivt värjer sig mot användandet av begreppet i detta sammanhang för att det ”måste få vara upptaget” av människor som tvingas fly för sina liv. Men jag vänder mig lika instinktivt mot argumentet att det inte bör användas. För att inte använda det är att bortse från det sätt som Sveriges lag faktiskt bryter mot människorättskonventioner i detta fall. Att prata om skolflyktingar är som jag ser det att prata om vad saken faktiskt gäller.

I den här intervjun får du lyssna på Tamara Himmelstrand (Åland), Caroline King (Tjeckien), Susanna Nova (Bali) och Ellinor Petersen (USA). Det är ett spännande samtal!

Annonser