Riskerna med självstyrd inlärning

Jag har märkt att många vuxna, utan att egentligen ha några belägg för det, anser att självstyrd inlärning är något flummigt, till och med farligt eller riskfyllt. Därför har jag bestämt mig för att skriva lite om de risker det innebär när man väljer att satsa på en så pass annorlunda form av utbildning för sina barn. En form som innebär att det är barnet själv som har både kontrollen för och ansvaret över sin egen inlärning.

Den första reella risken för en svensk, är att den typen av utbildning är så olaglig att det i Sverige inte finns en enda skola som bygger på det formatet. Det finns inga Sudburyskolor eller Agile Learning Centers i Sverige, eftersom svenska skolor måste ha läro- och kursplaner. Hela idén om att ett barn ens skulle vara kapabelt att ansvara över sin egen inlärning är, ur den svenska lagens perspektiv, faktiskt befängd.

Det de flesta föräldrar önskar, är naturligtvis att deras barn får den allra bästa skolformen, undervisningen, och inlärningsmiljön – och hur skulle en olaglig skolform någonsin kunna vara riskfri? Framför allt när den innebär att du faktiskt kan förlora vårdnaden över dina barn om du ens kommer på tanken att försöka.

Redan här känner jag att jag egentligen faktiskt borde sluta skriva, eftersom den här risken är helt verklig (och naturligtvis helt förfärlig). Men jag tänker att jag fortsätter för att försöka synliggöra det som kan uppfattas som risker och som naturligtvis ligger bakom den lag vi idag har.

Obligatorisk skolgång anses utgöra en garanti för att barn ska lyckas som vuxna. Gå i skolan, få betyg, skaffa universitetsutbildning och häpp: vi har ett recept på framgång! Det är lite som att hoppa med fallskärm. Vem i hela världen skulle någonsin vilja hoppa utan?

IMG-20170118-WA0004Kruxet är att ingen skolgång någonsin kan garantera framgång. Faktum är att våra barns framgång helt beror på dem själva och de färdigheter de utvecklar under livet. Färdigheter som de, sorgligt nog, inte kan utveckla under sina obligatoriska skolår. Jag talar om initiativ- och ansvarstagande, beslutsförmåga, verklighetsförankrad problemlösning, uthållighet, resiliens, och kanske framförallt kreativitet och divergent tänkande. IMG-20170201-WA0066

Visst, det talas fint om flera av dessa färdigheter i många av skolans styrdokument. I verkligheten ligger fokusen på något helt annat: att prestera inför prov och på att få bra betyg. Det är det som anses vara själva fallskärmen.

Så för att återknyta till riskerna med självstyrd inlärning, vad är det då som gör att den uppfattas som riskfylld?

Först och främst, därför att den innebär att vi måste släppa kontrollen över våra barn. Om vi satsar på en utbildningsform som bygger på att barn själva väljer vad de vill lära sig och när, blir det väldigt svårt för oss vuxna att kontrollera dem. Och det är oerhört utmanande i ett samhälle där vi som vuxna inte bara tror att vi vet mer, utan också att vi är bättre rustade än våra yngre medborgare att fatta kloka beslut. Bara det faktum att barn och ungdomar inte har rösträtt bevisar denna övertygelse.

Att utmana den här tanken kan vara på gränsen till omöjligt för en vuxen, och innebär i sig en risk. Det är alltid svårt att byta (eller bryta) ett paradigm, framför allt när det innebär att släppa kontrollen.

IMG-20170112-WA0043Här uppstår nämligen en annan risk: om vi släppte kontrollen, skulle det innebära att vi tvingades lita på våra barn. Det innefattar att lita på att de är mer än kapabla att själva definiera vad de behöver kunna och lära sig i livet – och också när och var. Alltsom oftast är vi som föräldrar inte alls där, vare sig mentalt eller emotionellt.

Trots att vetenskapliga undersökningar visar på att barn visst är kapabla till just detta (och trots att du kanske plöjt allihop), går det så emot stående paradigm att vi inte ens vågar försöka lita på vara barns förmågor. Personligen tror jag oftast att det handlar om en projicering: vi litar helt enkelt inte tillräckligt på oss själva, vilket effektivt hindrar oss från att lita på våra barn.

Om vi nu kunde hitta ett sätt runt den svenska lagen (vilket i praktiken innebär att flytta utomlands) och antingen sätta våra barn i en demokratisk skola eller helt enkelt välja att unschoola dem, kommer andra risker att uppstå. DSC_1164

För om våra barn nu får möjligheten att själva bestämma vad de vill ägna sig åt, kommer de obönhörligen att börja ta egna initiativ och fatta egna beslut. Och det innebär nästan alltid en risk för oss föräldrar. För, vad gör vi om de tar ett initiativ som går rakt emot det vi som vuxna tror är ”bäst”? Tänk om de till exempel vill klättra upp i ett galet högt träd? Eller om de vill leka uppe på hustaket? (Det gjorde jag själv periodvis!) Eller om de vill ligga i sängen och kolla youtube videos en hel vecka? Eller hålla på att sminka sig dag ut och dag in?

 

Med största sannolikhet skulle vi inte tycka om det. Vi skulle anse att de inte utvärderar riskerna med deras fysiska aktiviteter tillräckligt bra. Eller att de slösar bort sin tid med aktiviteter som inte tjänar något till. Och vi skulle uppleva det mer än riskfyllt att satsa på en utbildningsform som bygger på att vi ska lita på våra barns omdöme – när det är helt uppenbart att de inte har något tillförlitligt sådant. De ägnar sig ju bara åt meningslösa och improduktiva aktiviteter. Så det är helt enkelt bättre att inte släppa kontrollen eftersom ”vi ju vet så mycket bättre vad barnen egentligen behöver”.

Om vi nu lägger våra fördomar och övertygelser åt sidan, och utmanar oss själva lite istället… Hur kan vi veta vad som är bäst för våra barn? Hur kan vi veta vilka deras livsvägar är och hur deras mission och passioner ser ut? Är vi egentligen medvetna om att upp till 90% av dagens jobb med största sannolikhet inte kommer att existera om 20 år? Förstår vi innebörden av att majoriteten av framtidens jobb inte ens är påtänkta än? Är det då inte lite förmätet att tro att vi vet vad som är bäst för våra barn?

Tänk till exempel, om ett barn ägnar sig åt något så ”ytligt” som mode? Och så tänker vi som vuxna att det är slöseri på tid… och utan att inse det själva hindrar vi barnet från en karriär som designer.

Eller tänk om ett barn som ”slösar sin tid på youtube”, håller på att samlar på sig information som hen behöver för att inspirera sig till att skapa något kreativt och innovativt av det lite senare? Tänk om hen utvecklar sitt kritiska tänkande för att hen jämför olika youtubers?

 

IMG-20170120-WA0019Eller de våghalsiga barnen som inte själva inser riskerna med sitt gränslösa beteende och alltid vill göra farliga saker. Kan de verkligen lära sig något av vikt? Tänk om de utforskar sina fysiska gränser och kroppens möjligheter? Tänk om de lär sig hur kapabla de är, utmanar rädslor och tvingas vara kreativa för att lösa de problem de försätter sig i under sina äventyr och på så vis styrker sitt självförtroende? Tala om att utveckla förmågor de verkligen kommer att ha nytta av som vuxna – förmågor de aldrig kan utveckla i skolans artificiella värld.

”Men de kan ju göra sig illa!”. Ja, det stämmer. De kan och kommer säkert att skada sig under resans gång. Men faktum är att det är i organiserad sport som barn och unga skadas mest. Inte när de fritt får utforska sin omvärld utan vuxnas insyn. Och barn som får ta risker och utsätta sig för fara lär sig att bättre hantera psykologisk stress och känslomässiga utmaningar.

Den stora risken med självstyrd inlärning är att vi som föräldrar inte har en aning om vad våra barn egentligen lär sig. Och just därför vill vi hindra dem. För vi har ingen kontroll och har svårt att inse hur de kan lära sig något av värde när vi inte ens förstår vad exakt de lär sig.

DSC_1834

Men kanske är en av de största riskerna med självstyrd inlärning att våra barn, på grund av att de tar egna initiativ och fattar egna beslut, kommer att begå en massa misstag och utsättas för misslyckanden. Och om vi är bara ett uns överbeskyddande, litar vi inte på vara barns förmåga att vara resilienta – att klara av att ta en smäll och sedan resa sig upp och fortsätta vidare, starkare för var gång. Och då kan det kännas bättre att inte låta barnen bestämma. 

När vi släpper kontrollen och börjar lita på vara barns förmågor, kommer de dessutom att utveckla sin egen vilja. Och den viljan kommer de att uttrycka högt och klart. Och vi kommer att uppfatta dem som rebelliska och svårhanterliga. Men det vi kanske inte ser, är att samtidigt utvecklas de till självständiga individer. Det borde inte uppfattas som en risk, men självständighet innebär också att en person är svårkontrollerad och nästan omöjlig att manipulera. Det kan innebära en stor risk för nästan vilken vuxen som helst.

För att avrunda: ”riskerna” med självstyrd inlärning är många. Våra barn skulle bli självständiga med en stor förmåga att ta smarta initiativ och fatta adekvata beslut. De skulle utveckla sin kreativitet och problemlösningsförmåga och finna nya lösningar på gamla som nya problem. De skulle utmana oss konstant och tvinga oss att växa och utveckla oss som personer. Deras viljestyrka skulle krocka med vår egen. De skulle ifrågasätta gamla modeller och auktoriteter: vår egen, våra institutioner och våra lagar. De skulle uppleva misslyckanden och de skulle navigera sig fram mellan sina misstag, allt medan de utvecklade uthållighet och resiliens. Och det skulle vara mycket svårt för oss vuxna att hantera dem, om vi själva inte var redo att ifrågasätta vår egen roll och kliva ner från vuxentronen och ge upp vår kontroll.

Den sista risken som finns, är kanske att våra barn skulle bli så annorlunda att de inte passar i det samhälle vi har byggt upp. De skulle vilja förändra det, slå sönder gamla strukturer och skapa nya. Det är en risk om vi tycker om hur dagens samhälle ser ut.

Men om vi inte ser något problem med att våra barn blir entreprenörer och innovatörer med stor ansvarskänsla, kapabla att skapa sina egna liv, eller om vi tycker att det är dags att samhället förändras, då innebär självstyrd inlärning långt ifrån en risk.

Tvärtom, det vore en fantastisk lösning för alla de föräldrar som vill styrka sina barn och utrusta dem med de mest fundamentala färdigheterna och förmågorna som finns för att garantera dem framgång i livet. Och det vore också början av lösningen på många av de problem vi brottas med i vårt samhälle.

IMG-20170609-WA0007

Annonser