Ingredienserna i självstyrd inlärning

Jag har svårt att tänka mig att de flesta svenskar skulle vara i närheten av att ens på allvar överväga en skola, där barn och ungdomar själva styr över sin egen utbildning. En skola där det varken finns lektionssalar, lärare, ämnen med kursplaner, läxor, prov eller betyg. Jag kan förstå det, eftersom de flesta vuxna har genomlevt en traditionell skolgång där allt det ovan nämnda är det som anses nödvändigt för ett framgångsrikt utbildande av barn och unga. 

IMG-20170214-WA0077

Däremot är nog de allra flesta överens om att det traditionella skolsystemet inte fungerar och att det sedan länge har spelat ut sin roll. Varför, är vi kanske inte lika säkra på. Vi märker att Sveriges nivå sjunker i PISA-rapporterna, att barn och unga är överväldigade av stress, att de verkar omotiverade, att många går ut grundskolan utan tillräckliga läs- och skrivkunskaper,  och ovanpå det har vi tusentals ofrivilliga hemmasittare: unga människor som gärna skulle vilja gå i skolan men som inte klarar av det för att skolan inte lyckas anpassa sig till deras behov. Samhällets svar på detta har hittills varit mer kontroll i form av: fler nationella prov; betyg i tidigare ålder; förbud av hemskolning; obligatorisk sexårsverksamhet; och det faktum att skolor som bygger på alternativpedagogik måste följa de nationella kursplanerna.

Det finns många olika vägar att gå för att skapa de positiva förändringar som behövs för att få hela systemet på fötter igen. Många talar exempelvis om digitaliseringen som det viktigaste verktyget. Själv vill jag slå ett slag för en förändring på systemnivå. Den förändringen bygger på något så revolutionerande att många slår bakut utan att ens ha satt sig in i vad det egentligen handlar om. Varför? Jo, därför att det i grunden handlar om ett paradigmskifte: att vi vuxna faktiskt släpper kontrollen över yngre människors inlärning, och istället ger dem ansvaret över sina egen utbildning och därmed också över sina egna liv.  Jag förstår att det låter helt vansinnigt vid första anblick, men jag lovar: självstyrd inlärning fungerar, och faktiskt för de flesta (min son har Aspergers syndrom, så jag vet). Den är också en oerhört ekonomisk skolform – och lärarna behöver inte bli av med sina jobb. Bara omfokusera: från att lära ut till att underlätta inlärning.

Alla alternativpedagogiker jag känner till: Montessori, Waldorf och Freinet (varav jag är mes bekant med de två första), är bra skolformer för många barn. Det finns dock bara en skolform som ger barn och unga total frihet och fullt ansvar att själva utforma sin utbildning, och det är självstyrd inlärning.

Det finns många vetenskapliga undersökningar som visar att den här typen av utbildning fungerar väldigt väl (läs Peter Grays bok Free to Learn för mer kött på benen). Varför? Jo, därför att det är det naturliga sättet vi människor som biologisk art lär oss på. Det är så vi lär oss att gå och att tala, och så kan vi lära oss allt annat också. Vi lär oss främst på grund av ett behov, intresse eller passion. Det är de ingredienser som utgör den motor som för oss framåt: därför att vi själva vill.

Ingen föräldrer skulle få för sig att ge sin bebis extraövningar eller bakläxa för att lära sig gå och tala (om inte ett fysiologiskt eller neurologiskt hinder föreligger). Inte heller skulle vi tycka att det vore vettigt att utvärdera våra bebis färdigheter genom prov, än m2005-03-04 23.18.02indre betygsätta gång eller tal. Vi ser att hen lär sig genom att fritt utforska sin värld, genom både lek och interaktion med föremål, personer och andra varelser. Och med detta nöjer vi oss… tills skolåldern kickar in. Plötsligt förändras allt.

I Sverige har detta av tradition skett vid sju års ålder, men nu har det krupit ner till sex. I delstaten Oaxaca där jag bor i Mexiko, sker det när barnet fyller tre. Från och med den obligatoriska skolåldern (enligt beslut som fattas på politisk nivå utan egentlig kunskap om hur barn egentligen lär sig bäst eller vad de verkligen mår bra av) måste barn börja lära sig saker som någon annan har bestämt. Och den tillit vi hade till våra barn när de var bebisar är plötsligt puts väck. Den tillit som gjorde att vi visste att de är mer än kapabla att lära sig av egen maskin. Bebisar kan, men större barn kan det inte. Märkligt, eller hur?

20108549_1582285331792652_7932457072756578248_nTrots detta, finns det familjer som är mer än villiga att låta deras barn styra över sin egen inlärning: antingen inom familjen (unschoolers) eller i skolor som baseras på dessa principer. Sudburyskolor och deras olika varianter (som t.ex. Agile Learning Centers) är dock förbjudna i Sverige precis som alla former av hemskolning. Det gör å ena sidan att vägen för de svenska familjer som vill erbjuda sina barn möjligheten till självstyrd inlärning är betydligt begränsad. Å den andra, krävs det en stor dos av mod. Dels måste de fortsätta lita på sitt barns inlärningsförmåga vilket innebär att gå motströms i ett relativt likriktat samhälle där ingen annan tror att barn kan lära sig på egen hand. Dels måste de hitta lagliga vägar för att lyckas ge sina barn just detta, vilket innebär att  många faktiskt flyttar utomlands.

Dessa modiga familjer utsätts ofta för stark kritik från familj och vänner som inte kan förstå hur de kan vara så oansvariga att de så till den grad litar på sina barn att de lämnar över ansvaret för deras utbildning till barnen själva! Det är naturligtvis väldigt tröttsamt att hela tiden tampas med andras åsikter. Och hjälpsamt är det ju inte heller. För trots att de har valt att lita på sina barn, och trots att det finns tillräckligt mycket forskning som styrker att självstyrd inlärning fungerar, har vi vuxna en mental programmering som säger att vi både kan och vet mer än våra barn. Den gör att det är svårt att tro att barn från en tidig ålder själva kan eller ens bör styra över sin egen tid på ett adekvat vis. Att de dessutom ska kunna använda den på ett förnuftigt sätt och lära sig något av vikt (framför allt när det ser ut som om allt de gör ”bara” är att leka), är inte alltid lätt att svälja. Men denna programmering har ett namn. Den kallas adultism, och  är något av det första vi måste konfronteras med inom oss själva, när vi väljer självstyrd inlärning som väg.

2005-10-22 20.07.39Allt självtvivel, andras ifrågasättande, gamla paradigmer som adultism och bristen på tillit till våra barn, kan göra att den här vägen blir svårare än nödvändigt. Hur kan jag som förälder veta att jag gör rätt, när jag är så ensam i min övertygelse? Hur kan jag veta att mitt barn kommer att lyckas när resten av samhället är uppbyggt för ett annat system? Hur kan jag vara säker på att jag ger mitt barn just det stöd hen behöver?

För alla dessa föräldrar har jag en god nyhet: det finns ingredienser som är nödvändiga för att självstyrd inlärning ska fungera framgångsrikt. Peter Gray har identifierat dem i en artikel som heter The Natural Environment for Children´s Self-Education. Om vi kan erbjuda våra barn alla de ingredienserna, samtidigt som vi kliver ur deras väg och litar på att de kan, behöver vi inte tvivla mer.  Här kommer de i min tolkning:

Tid och utrymme för fri lek och fritt utforskande

IMG-20170926-WA0106För att våra barn ska kunna lära sig via leken, måste de få enormt med tid till lek och utforskning – utan inblanding av vuxna (se upp alla kontrollerande föräldrar!). Dessutom behöver de tillgång till mycket utrymme för att kunna utforska den fritt: gå ut och uppleva naturen i all sin mångfald.

 

Åldersblandning 

Barn lär oerhört mycket av varandra när de får möjlighet att umgås över de gränser åldersegregationen sätter upp. De yngsta ser vad de äldre gör, och inspireras till att försöka svårare saker. De äldre utvecklar medkänsla och empati, och hjälper de yngre att göra saker de aldrig skulle kunna klara av på egen hand eller om de bara umgicks med barn i samma ålder. IMG-20170910-WA0018

Tillgång till kärleksfulla vuxna med kunskaper 

IMG-20170214-WA0075

Vuxna som kan ge ett maximalt stöd med ett minimum av inblandning, är något alla barn behöver. Att få tillgång till hjälp och stöd (fysiskt, intellektuellt eller känslomässigt) av en vuxen som verkligen bryr sig om barnet, när barnet själv väljer och önskar det, är något mycket värdefullt. Om inte den ingrediensen finns, är det lätt att barnets tillvaro förvandlas till en version av Flugornas Herre

Tillgång till olika verktyg

För att ett barn ska ska kunna lära sig fritt, måste hen ha tillgång till en stor mångfald redskap och verktyg: köksredskap, datorer, konstmaterial, snickeriverktyg, trädgårdsredskap, sportartiklar och -utrustning: alla behövs för att barnet ska kunna lära sig – oavsett om barnet väljer att använda allt eller inte. 

IMG-20170406-WA0053Tillgång till ett fritt utbyte av idéer och åsikter

Den intellektuella utvecklingen kan ske när ett barn får tillfälle att ta del i diskussioner där hen kan lyssna på olika idéer och åsikter utan att de censureras. Det underlättar för att hen ska kunna utveckla sina egna åsikter men också för att lära sig respektera den andres ståndpunkt. Vuxna måste dela med sig fritt och inte censurera det de säger, och lita på barnets förmåga att kunna hantera det de hör.

Frånvaro av mobbning och mobbare

IMG-20170930-WA0026För att ett barn ska kunna leka och utforska sin omgivning fritt, måste hen känna sig säker och trygg, både känslomässigt och fysiskt. Att skapa en medveten kultur där olikheter respekteras är fundamental för att en hälsosam inlärning ska kunna ske. Barnet måste dessuotm få ta del av processen att utforma överenskommelser, men det är precis lika viktigt att de får utöva och uppdatera dem vid behov. Det garanterar en hälsosam miljö för alla. 

Delta i demokratiska processer

IMG-20170928-WA0047Möjligheten att få delta i demokratiska processer hjälper barnet att ta ansvar för sin egen inlärning och öka sin motivation. Om varje persons åsikt verkligen betyder något, måste man ju tänka till ordentligt innan man yttrar sig. Var och en ansvarar således inte bara för sig själv, utan även för sin community.

Jag medger att inget av detta är helt enkelt när man på egen hand som förälder gör sitt allra yttersta för att ens barn ska få just precis de här omständigheterna. Men det går. Däremot tänker jag dagligen på hur fantastiskt det vore, om vi kunde omforma skolsystemet så att det byggde på principerna av självstyrd inlärning. Att se glädjen i unga männsikors ögon när de fritt får utforska det som intresserar dem allra mest, är en ren fröjd. Att se hur de inspirerar varandra att tänja sina gränser och lära sig nya saker som de själva har valt för att de vill och för att det är kul, är en ynnest. 

Jag önskar att lärare inte kände sig hotade av denna skolform och att nya lagar kunde fattas så att vi i större skala kunde börja erbjuda barn och unga en typ av utbildning som sporrar deras inlärning, får dem att växa som personer, gör att de självmant vill ta ansvar för sina val och sina liv. Och som gör att all apati och maktlöshet försvinner. Det önskar jag. Men för att lyckas med det, måste vi kliva åt sidan, släppa kontrollen och sluta hindra våra unga från att lära sig det de själva vill och känner att de behöver.

IMG-20170729-WA0031

Bilderna kommer delvis från mina privata foton på min son Teo och mig, samt från Explora, det Agile Learning Center jag driver i Puerto Escondido, Mexiko.

Annonser